Lite
John Coltranes Olé (
smakprov på YouTube för dem utan Spotify) på hög volym, lite frukost, inget kräkande, nästan inget illamående överhuvudtaget faktiskt, lite jullängtan, lite festivaldokumentärer att se fram emot och en plötslig nyinsikt om att det finns något pyttelitet och fint och livsomvälvande som växer i mig. Är inte helt säker, men jag
tror att jag kanske känner något som småfladdrar och tickar där inne då och då. (Men ja, det kan ju också vara tarmrörelser.)
--
Förresten, det här med mammajeans med vanlig jeanslinning och mudd över magen - vilken
grej! Värsta mysbrallan för dem (oss) som inte gillar mysbrallor.